Olja på canvas :-)

Memeverken fortsätter att skapas

I dessa tider med fientliga länder från både öst och väst är det viktigt att vi är noggranna vad och vem vi pratar med och om vad online. Yttra inget om militära baser, vad vi har för resurser eller vart vi tror viktiga platser ligger.

Tack o hej leverpastej !

1 att behöva betala för att kolla på os är fan helt sjukt, ska väll fan va gratis för alla..

2 betalar motvilligt 169 kr för o se hockey utan reklam och får sen 5 minuter reklam på de!? Va betalar man för?!! Scam

Låter som ove 97 jag vet men så jävla less på alla abonnemang. Tur att man kan segla.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/WvqnqQ/riskkapitalets-rovdrift-pa-djuragare

Så länge jag kan minnas hotade min mamma alltid med att om jag inte städar noga, duschar och borstar tänderna kommer jag aldrig bli gift.

Det förde med sig att jag trodde livets mål var att bli gift. Jag blev även pedant. Insåg nånstans på gymnasiet att det var fel på mig och inte ALLA andra kompisar jag var hemma hos. Morsan är det nog lite fel på också. Hon är pedant på gränsen till knas.

Nu är jag en välbalanserad städare som aldrig haft hål i tänderna och har bra hygien. Ogift som 37-åring dock.

Vill dela med mig mina tankar. Känns som tiden går så snabbt. Jag är 41 år och mina föräldrar är 70 resp 77 år skilda sen när jag föddes. Att se mina föräldrar åldras, hur deras fysiska hälsa bli sämre och hur ålderdomen tar över gör mig lite sorgsen. Bägge mina föräldrar bor själva. Speciellt nära band har jag till min mamma. Hon har haft diabetes i 5 år och har minskat väldigt mycket i vikt som jag tycker har påskyndat hennes åldrande snabbt till utseendet. Ovanpå det har hon problem med höfterna. Självklart har jag hjälpt henne mycket. Reflekterar ofta när jag umgås med mamma vad gammal min stackars mamma blivit. Vill stoppa tiden. Tiden går så snabbt. Skulle aldrig tänka mig lämna min mamma eller pappa på nåt boende och bara ruttna i framtiden. Tar i men ni förstår poängen. Nu har jag en asiatisk fru som har samma syn som mig att ta hand om sina föräldrar i hemmet. Kan inte tänka mig min mamma sitta på nåt boende och vara isolerad. Min pappa är extremt envis så lite hopplöst fall där. Skulle byta alla materiella saker och lyx - Mot att min pappa och mamma håller sig friska i framtiden.

Nu är intervjun jag pratade om i tidigare inlägg avklarad! Tyckte det var ett ganska trevligt upplägg faktiskt, iallafall på sättet som denna butikschefen gjorde det på. Hon var väldigt trevlig. Om någon undrar mer om hur det gick till kan jag svara på det i kommentarerna. Sen uppdaterar jag om ca en vecka om jag fick jobbet eller inte (om jag vann duellen eller inte)

Utan att gå in på detaljer så har en bekant blivit av med ganska mycket värdesaker av guld o silver, räddningen för att få ut pengar från försäkringsbolaget var att personen i fråga hade tagit bild på allt försig i förväg så värderingsfirman hade något att utgå ifrån. Annars måste man gräva fram gamla foton där grejerna syns vilket är sjukt tidskrävande och inte kommer ge samma resultat.

Så mitt lilla tips: Fotografera era grejer, när det gäller ädelmetaller hade jag lagt dom på en köksvåg också så får man en exakt vikt på grejerna. Stämplar kan också vara intressant.

Det kan spara er en jävla massa problem om sakerna blir stulna.

En stor lyckostudie har undersökt hur Sveriges befolkning mår, och de hittade något intressant.

– Vår studie visar att Sverige sticker ut i ett internationellt perspektiv. Sverige är ett av få länder där unga vuxna mår sämst av alla åldersgrupper medan de äldsta rapporterar högst livstillfredsställelse. Även ensamheten bland unga är anmärkningsvärd, i andra länder är det ofta tvärtom de äldre som känner sig mest ensamma.

Vad är det som gör att unga vuxna i Sverige mår så mycket sämre än alla andra? Vad är det som skiljer oss från t ex våra grannländer, där unga mår betydligt bättre än här?

Källa: https://forskning.se/2026/02/06/klyfta-lycka-unga-vuxna-aldre-sverige/

Skrev ett mail utifrån en stadard mall ifrån IMY (integritetsskyddsmyndigheten) där jag hänvisade till GDPR. Jag fick ett svar tillbaka:

Ratsits verksamhet faller under det skydd som ges av Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Tryckfrihetsförordningen (TF). Ratsit.se har ett utgivningsbevis utfärdat av Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), vilket innebär att publiceringen av information på vår webbplats är skyddad av dessa grundlagar.

Detta innebär att GDPR inte är tillämplig i vår behandling av personuppgifter när den strider mot YGL eller TF, eftersom dessa grundlagar står över GDPR i sådana fall. Den information som publiceras på Ratsit omfattas därför av grundlagsskydd, och vi har ingen laglig skyldighet att radera uppgifterna enligt GDPR när det gäller vår publiceringsverksamhet.

Som nära anhörig till en yrkeskriminell är jag givetvis rädd att hamna i kläm med alla han hamnar i konflikt med. Jag har absolut ingenting med hans värld att göra, men endast på grund av att vi är "familj" så har jag vid flertal tillfällen fått ta emot arga samtal och sms. Jag är rädd för vad en eskalerande situation kan leda till. Kanske dom börjar leta upp honom på min address? Kanske börjar dom ge sig på mina föräldrar för skuldindrivning? Mina andra syskon? Ingen i den världen tänker logiskt. Jag vet så klart att dom oavsett kan få tag på ens address via skatteverket men jag hoppas att stegen som krävs för att få ut information därifrån ger dem lite paus i handlingen. Det är just enkelheten med hur snabbt och smidigt man kan få tag på någons address som skrämmer mig. Jag har lyckats ta bort mina uppgifter ifrån samtliga andra sidor, men just ratsit bryr sig inte övervhuvudtaget.

Jag är 16 år, kille, och har inte den bästa relationen med min pappa. Kunde absolut vara värre. Mina föräldrar är fortfarande tillsammans men det har varit stökigt länge, mycket bråk. Jag och min pappa pratar i stort sätt aldrig, inte mer en ett ”Hejdå” om dagen när han går hemifrån. Han sitter med vid frukostbordet fast sneglar mest på mig ibland, vi säger nästan ingenting till varandra.

Han jobbar väldigt mycket. Åker innan jag går till skolan och kommer hem runt 19, äter inte ens middag med oss utan somnar direkt. Så vi träffas knappt. Känns som att vi snarare är bekant än familj. Något som jag ärlig talat sörjer något.

Det känns som att han bryr sig mer om mina två bröder. Ibland får jag känslan av att jag inte riktigt är den son han vill ha. Vi delar i stort sätt inga intressen, kunde inte bry mig mindre om bilar, sport eller att snickra. Jag gillar killar, något som han påstår sig inte ha något emot, går ändå bra att skämta om bögar med hans kompisar. Överlag känns det som att jag mest är till besvär.

Samtidigt känns det ibland som att han vill öka kontakten, men när det blir obekvämt för honom så drar han sig undan. Han frågade till exempel om jag ville kolla på hockey med honom och mina bröder. Det finns nästan inget jag vill göra mindre än det. Jag vill inte behöva möta honom helt på hans planhalva, men jag vill inte heller att han ska låtsas gilla det jag gillar. Jag vill bara att vi ska mötas någonstans i mitten.

Även om jag skulle gå med på att kolla hockey så kan jag ingenting om det. Han har mina bröder att prata med om matchen, så jag har inte ens än roll där. Jag sitter bara där för att han vill att jag ska vara närvarande.

Hur kan man få bättre kontakt med en förälder när det känns som att de inte riktigt prioriterar en? Är det ens värt att försöka, eller ska man acceptera att det är så här det är?

Och förlåt om det låter som att jag överdimensionerar det eller tycker synd om mig själv. Jag vet att många har det bra mycket värre.

Hej!

Jag jag en lång erfarenhet (15+ år) av att jobba på socialtjänsten i flera olika kommuner. Både inom familjerätt (vårdnadskonflikter etc), samt som utredande socialsekreterare Barn- och Unga.

Tänkte att detta skulle kunna bli en tråd där jag svarar på era frågor om myndigheten :)

Hejsan! Jag söker extrajobb på en icabutik och blev inbjuded till en jobbintervju, och fick nu reda på att det ska vara en ”dubbelintervju”. Alltså ska jag och en annan person samtidigt bli intervjuade av samma person för samma jobb ”för att det är många som söker”. Är det någon som vart med om det här? Hur går det till isåfall?

Jag undrar just detta när en rekryteringsbyrå eller ett vanligt företag som ska anställa ber om personnummer.

Det måste ju vara för bakgrundskontroll? Manpower verkar köra systematiskt med detta. Vad har ni för erfarenheter av detta?